För ett år sedan var jag nyinflyttad i en helt ny stad och kände igen alls. Jag började gå till arbetsförmedlingen för att hitta något att försörja mig på, upp till mina kommande studier på Stockholms universitet. Men på arbetsförmedlingen fick jag höra att jag inte alls borde ta vilket jobb som helst, vilket bröt ner hela min fördom om arbetsförmedlingen (och erfarenhet från den i Kungsbacka) och att jag istället bara borde satsa på mediajobb och mitt företag. Att jag därefter slapp tänka längre än så var ju himmelriket. För i augusti fick jag komma på arbetsintervju till The Studio, och den veckan hade jag en toppenvecka. Jag fick jobbet, och jag kom in på Journalisthögskolan. Med tiden insåg jag dock att det var alldeles för tidigt för mig att börja plugga på universitet, och att journalisthögskolan inte är riktigt min grej. Jo, Journalistik är min grej men inte utbildningen. Jag har lite svårt att förstå varför man ska läsa vetenskaplig teori och få en kandidatexamen innan man går vidare till det man verkligen vill göra. Men det är väl bara jag. Dessutom var jag ju nästan utbränd sen gymnasiet, så jag tog på mig lite för mycket.

Jag arbetade på studion nästan alla helger, förutom någon enstaka varje månad då jag åkte till Tobbe i Skövde. Vilket jag slutade med till vintern eftersom jag vägrade bo i hans redan väldigt kalla stuga. Jag startade mitt företag i Oktober och skrev min första faktura i november. På studion hade jag inte bara ett jobb, min första frilans-kund, utan jag fick träffa oerhört roliga och härliga människor som jag är så tacksam över att träffa. Utan mina kollegor hade det inte varit lika lätt att ta sig till jobbet.

Det var i våras allting blev tuffare för mig på JMK och jag började halka efter, vilket jag även valde att göra. Min ansökan till Biskops-Arnö skulle skickas och det var det viktigaste för mig. Att hellre komma in där än få A, B eller C i betyg på JMK. Så jag la energin där istället, och de senaste månaderna upplevde jag stressen jag genomgick de två sista månaderna under gymnasiet. Så jag la bara ner. Och för mig är det väldigt stort. Många känner mig som personen som aldrig erkänner att hon har fel, vilket jag brukar bortförklara genom att säga att jag alltid kollar fakta innan jag ens uttalar mig. Jag är ingen dålig förlorare, jag bryr mig inte särskilt mycket om spel och tävlingar, men jag bryr mig väldigt mycket om min karriär. Så att lägga mig ner och erkänna att 'jag klarar inte det här just nu' var väldigt svårt. Därför la jag bara ner pluggandet och insåg att jag måste få lugn och ro i mig själv innan jag kan ta tag i det där. Det är det jag gör nu.

Och nu i juli, då jobbar jag massor. Vi har brist på fotografer vilket innebär mycket jobb på ett deltidsjobb. Men det är okej, jag behöver det. Det kan därför verka tyst i bloggen, för det är svårt att hitta energin till annat. Men jag trivs så här. Jag återvänder inte till studierna i höst. Jag tänker ta det lugnt och jobba istället, för jag behöver det. Och jobba ihop pengar så att jag kan åka till min syster i Australien, öka mina frilansjobb, öka min bildkvalité. Jag har fått en perfekt möjlighet att lägga annan energi åt just mina bilder och jag kommer ha den perfekta handledaren Jesper Frisk. Jag är så glad över att han har gått med på att handleda mig.