slide show

my jacket

2011-05-06 @ 12:05:00
Länka det här inlägget Tidsinställt   (2)
När jag tog lite självporträtt i onsdags fotade jag min spegelbild. Älskar den här bilden, den blev lätt bäst.

He's a soldier

2011-01-20 @ 11:00:00
Länka det här inlägget Tidsinställt   (1)
Det är sällan som jag verkligen pratar rakt ut ur mitt liv, även om jag är väldigt personlig i min blogg. Jag tror att alla författare, eller snarare alla människor, alltid ger en bit av sig själv i sina verk även om tanken är att vara objektiv. Men det är sällan som man ändå öppnar sig helt för omvärlden i sina texter.  Jag har valt att fokusera på det positiva i min blogg, även om jag kritiserar omvärlden, men jag vill hellre prata om mina positiva upplevelser än de negativa. Även om jag vill berätta om mina något negativa livsupplevelser, så finns det en hel del saker som stoppar mig. Särskilt konsekvenserna av dem. Därför väljer jag att prata om något annat.


Något av det positiva i mitt liv är självklart min pojkvän Tobias. Vi har varit tillsammans i ett och ett halvt år. Det roliga är att när vi blev tillsammans var båda väldigt inställda gentemot oss själva att man inte hade tid med en pojk- eller flickvän. Tobbe skulle in i lumpen och jag skulle börja tredje året på gymnasiet och hade tankar att redan då starta mitt företag. Ändå blev vi tillsammans, men det berodde mycket på att vi var på tok för nyfikna på varann och för kära för att kunna låta det hela vara, samtidigt som vi ändå förstod varandras situationer och kanske även villkoren. Jag var beredd på att han skulle vara iväg ganska mycket - och han var beredd på att jag skulle satsa mycket på skolan. Dessutom är han väldigt medveten om vart jag vill här i livet, och vart jag ska, och vi är båda måna om våra karriärer. När Tobbe gick in i lumpen var jag inte särskilt orolig för hur det skulle bli. Jag är så van vid distansförhållanden ändå. Men att han gick in i lumpen var självklart bara början, för han älskar att jobba inom försvaret. Idag är han anställd som soldat.


Jag går inte in på några detaljer om exakt var Tobbe är anställd eller så, av säkerhetsskäl. Han är inte anställd som stridande soldat men hans arbete kan innebära att han skickas på utlandsmissioner. Det innebär att vi just nu diskuterar ur ett "om"-perspektiv jämt. Det tar verkligen på en ska ni veta. Fastän vi stöttar varandra i varandras karriärval, framgångar, vägval, verkligen i allt, så är det inte uppiggande för varken honom eller mig att han kanske inte kommer hem en dag. Jag tror vi är lite naiva ibland, för vi tänker inte särskilt mycket på det annars när vi diskuterar jobb. Det är just när vi diskuterar "om..." som vi kan börja tjaffsa lite. För vi vill inte att det där "om.." ska finnas.


Innan jag träffade Tobbe skulle jag aldrig kunna tänka mig att vara ihop med en soldat. För det första har jag aldrig velat bli "soldatfru", och det vill jag fortfarande inte, men jag har aldrig känt att jag har kunnat stötta det krig står för. Jag har nog aldrig heller identifierat mig med någon som passar ihop med en soldat. Men ja, oftast brukar man ju ha fel om sådant. När man väljer partner väljer man inte vilket jobb den ska ha. Åtminstone inte jag. Och jag tror på att livet bara blir fulländat om man är fri. Man kan bara vara lycklig om man känner sig fri i sitt eget liv. Att få arbeta med vad man vill är för mig en frihet, därför vill jag heller inte lägga mig i min partners yrkesval - så länge det inte direkt skadar andra.


Jag läste nyligen en av Johanne Hildebrandts kolumner. Johanne är en av Sveriges mest välkända krigsreportrar och skriver mycket debatterande om krigen, särskilt just nu Afghanistan. Innan jag träffade Tobbe skulle jag nog aldrig yttra ett ord som talade för att soldaternas insatser är något bra. Jag kan ännu inte riktigt säga hur bra det är att vi är i Afghanistan, men det gör ont i mig att vi svenskar ändå inte kan visa något stöd. Vi vet absolut ingenting om hur det är där, och medier har inte de bästa arbetsförhållandena i krigsrapportering för att kunna ge en fullständig sanning - eftersom krigsrapporteringen ändå oftast är såpass partisk. Jag vet inte hur det är i Afghanistan. Men jag vet heller inte om medierna förmedlar rätt bild, och jag vågar inte lita på att dem gör det. Därför vill jag inte fullständigt yttra mig om vad som är rätt och fel med Afghanistan. Men jag vet en sak. Om man stöttar sin partner i sina yrkesval, varför ska man inte stötta andra i deras? Varför ska vi inte uppskatta dem som offrar sitt liv varje dag för någon annans?

ringar från jfr

2011-01-16 @ 12:02:00
Länka det här inlägget Tidsinställt   (9)
Jag har aldrig varit särskilt mycket för smycken. Min familj har helt förgäves försökt övertala mig i smyckesbutiker, i klädbutiker, vid köksbordet med Guldfynds-reklamen framför sig, inför födelsedagarna, julafton, studenten, att låta dem köpa smycken till mig. Dessvärre med ett mindre lyckat resultat. Visst har jag smycken, men det är svårt för mig att verkligen fastna för smycken och känna bekväm i att bära dem. Däremot har piercingar alltid varit en annan sak för mig. Just nu har jag bara en piercing, i läppen, men jag har haft två - och jag har velat ha fler. Nu är jag inte lika besatt av det längre, men jag är mer för piercingar än smycken.
Även om jag ryser lite av smycken, måste jag tipsa om JFR-smycken. Jennifer Forsberg och jag fick kontakt tidigt förra året och träffades när jag och en klasskompis arrangerade en "modell för en dag". Hon är jättego, och genom det senaste året har jag sett hur hennes design verkligen har utvecklats och hur bra det har gått för henne. En riktigt skicklig entreprenör och designer ska jag säga!
Just nu sitter jag i tankarna och funderar på att så fort mina pengar från CSN kommer ska jag beställa lite ringar från JFR. Jag älskar verkligen den nya trenden med dubbel- och trippelringar. Här är mina favoriter från JFR.
[Källa]
[Källa]


Malin Nilsson heter jag. -En tjugoåring med rötter från södra Sverige som flyttade till Stockholm sommaren 2010. Ibland känns det som om jag gör tusen saker - ibland som ingenting alls. Utöver mina studier på journalisthögskolan driver jag ett eget företag och arbetar som frilansare, till en stor del för The Studio. Jag är även bildredaktör och fotograf för Festivalphoto och jag blev nyligen ambassadör för kvinnors företagande. Min blogg fylls av min vardag i både text och bild.





bloglovin     Follow thephtgrpher on Twitter
bloglovin



RSS 2.0