Jag hade absolut inga förväntningar på filmen, jag hade inte ens sett en trailer av den förut, så jag kom dit med ingenting och jag tycker att jag lämnade likaså. Filmen gav mig inget.

Filmen handlar om Becky Fuller (Rachel McAdams) som förlorar sitt jobb och måste ge sig ut och söka ett nytt. Fastän hon drömmer om att arbeta för NBC hamnar hon på IBS. Becky är verkligen ute efter sin stora karriär och är till stor del helt besatt av sin mobiltelefon. Den stressen hon möter leder till ett väldigt klumpigt beteende. I alla fall. På IBS tar hon sig an utmaningen att höja morgonprogrammets tittarsiffror, men för att det ska gå måste hon komma överrens med den osamarbetsvilliga nyhetsankar-legenden Mike Pomeroy (Harrison Ford). Becky har sett upp till Mike sedan hon var barnsben, men till sin stora besvikelse inser hon varför han har ryktet om sig att vara en av världens hemskaste personer - han är arrogant, elak och självisk.

Morning Glory är i sig ganska lättsam och rolig. Men att författaren Aline Brosh McKennas står bakom manuset är genomlysnade - det var hon som skrev Djävulen bär prada och 27 dresses. Dessvärre verkar Aline Brosh McKennas inte ha någon större fantasiförmåga eftersom Morning Glory är byggd på exakt samma story som Djävulen bär prada.

Jag har själv svårt för filmer som känns som sådana vi redan har sett förut. Upprepande. Filmgenren är heller inte min typ, jag älskar tunga, djupa filmer. Jag blir också förvånad över att Harrison Ford har tagit sin an den här filmen eftersom han borde kunna få något bättre.