Shoppat!
2011-03-31 @ 20:10:23Länka det här inlägget Livet
(5)
Igår pratade jag om inspiration, och hur Ulf Nilsson inspirerade mig. Men jag berättade inte hur mycket jag älskade att skriva när jag var liten. Det kanske är ganska självklart i och för sig. Men jag har nog aldrig berättat att jag älskade att vara inne i bokhandlar och kolla på kontorsmaterial, men för det mesta block. Jag älskar block. Jag köper dem jämt. Man har alltid användning sig för ett block och en penna! Som journalistik-elev, frilansande och projektledare har man alltid användning sig av det. Och just nu vet jag inte vart alla mina block har tagit vägen. Så jag tog mig till Akademibokhandeln efter skolan och shoppade på mig lite olika saker.
White Lines-block 39:-/st Svart mapp m.block 149:- Penna 29:-
Mini post-its 29:- Det rosa "journalistblocket" 49:- Magneter 25:-
Inspiration
2011-03-30 @ 20:32:11Länka det här inlägget Livet
(3)
Ordet inspiration har blivit allt vanligare och viktigare för oss i bloggosfären. Vi inspireras av varandra -vänner som bloggare-, kändisar, moden, samhället i övrigt men framför allt av inspireras vi tjejer av andra framgångsrika tjejer. Som Blondinbella. Jag tror jag aldrig hört någon säga att hon är den dålig förebild, snarare tvärtom.
Igår satt jag och skrev på mina ansökningar inför mina vidareutbildningar i journalistik som jag håller på att söka. Jag har alltid skrivit och uttryckt mig, ända sedan barnsben, så jag började fundera på vad min inspiration har varit under alla dessa år. För det är en sak att veta varför man gör det man gör, och vilka mål man vill uppnå och vilka förebilder man har. Men inspiration är ju ändå något som kanske berör oss rakt in i hjärtat och får oss att göra något. Det är inte bara vad vi vill uppnå utan det är också det som ger oss en spark och driver oss till att faktiskt göra det! Så igår när jag tänkte på det där kom jag att tänka på när författaren Ulf Nilsson besökte min lågstadieskola när jag var liten. Jag var 9-10 år gammal och jag var jätteglad över att en författare skulle komma och prata med oss - jag hade ju haft drömmen om att bli författare i så många år redan. Jag tror ärligt att det besöket inte betydde lika mycket för någon annan som det gjorde för just mig. Skrivandet hade alltid varit min egen grej, inget jag delade av mig med mina kompisar och dem hade heller inte samma intresse. Skrivandet var min fristad, särskilt efter att min pappa gick bort. Så när jag fick träffa Ulf satt jag ju i samma rum som någon som var precis som jag, bara väldigt mycket äldre än mig. Jag minns att han berättade hur hans arbetsdag såg ut. Han brukade alltid göra sig en kopp kaffe och slog sig ner vid datorn för att skriva. När jag kom hem var jag därför tvungen att göra samma sak. Jag hällde upp läsk i en mugg och satte mig vid datorn. Jag skrev och skrev och skrev och satt där hela dagen, och säkert dagarna därpå.
Att inspireras på just det där sättet, att springa hem av ren lycka att träffa en jämlike och sätta sig ner och göra samma sak, händer kanske inte så ofta. Särskilt inte för en 9-10åring. Jag har varit med om något liknande senare. Som när jag gick i ettan på gymnasiet och vi hade en Arbetsmarknadsdag. Rockfoto-grundaren Emma Svensson var en av våra inbjudna föreläsare och hon föreläste väldigt avslappnat om hur hon hamnade i fotobranschen och om sitt konserfotande såklart. Innan jag började gymnasiet valde jag egentligen mellan ridningen och medierna. Men jag valde även mellan medierna och musiken. Musik har nämligen spelat stor roll i mitt liv och jag funderade på att bli musikproducent, låtförfattare och dylikt. Så när Emma stod där klickade det till; jag kunde rikta in mig på musik med hjälp av mediebranschen. Jag hade inte tänkt så långt förut. Inte på det sättet i alla fall, jag hade inte känt att det här kan jag göra också! Jag hade nyss köpt min första systemkamera och visste väldigt lite om foto. Men två månader senare hade jag och min kompis startat en musikblogg. Musikbloggen blev inte särskilt stor, men vi gjorde mycket och hade jävligt roligt. Om det inte hade varit för den, hade jag antagligen inte gått in i pressbranschen. Inte på samma sätt och inte lika fort. Här var det Emma som gav mig en spark, men jag gjorde det ändå till min egen grej och tog mig någonstans. Utan Emmas föreläsning, hade jag inte blivit så seriös inom foto. För foto var först tänkt som en hobby, men inom ett år hade jag fotat min första konsert och varit på GP:s redaktion för framtida praktikplats (som jag påbörjade nästan precis ett år efter att jag köpte min första kamera..)
Idag...
... är mitt mål att arbeta inom medier. Just nu lutar det mot pressfotograf och att kunna göra en del reportage då och då.. Men självklart även driva mina egna projekt (som är på g!)
... driver jag ett eget företag, precis som jag ville när jag var liten - inspirerad av min pappa. Men med företaget utför jag även en del frilansarbeten..
... pluggar jag på journalisthögskolan (JMK) i Stockholm...
... fotograferar jag konserter ideellt för Festivalphoto, samt är en av deras bildredaktörer.
Det är så jävla häftigt hur små möten med människor kan förändra ens liv. För även om jag inte har tänkt på det förut, så gav det mig självklart oerhört mycket att få prata med Ulf Nilsson. Jag träffade inte bara en jämlike, någon som förstod mig och min själ, utan mötet satte mig i rörelse.
Ulf Nilsson och Emma Svensson - mitt livs största inspiratörer
Bildkällor
Bilden på Ulf Nilsson är tagen av Stefan Tell. Webb
Bilden på Emma Svensson är hämtad från Rockfoto.nu
Vad inspirerar dig?
aldrig sysslolös
2011-03-29 @ 13:11:24Länka det här inlägget Livet
(13)
Jag är fortfarande hemma idag, även om det hade varit superbra att orka till skolan... men just nu känner jag att det är ännu bättre om jag orkar skolan nästa vecka (eftersom vi har genomgångar i SPSS)... Nu när jag är hemma kan jag göra andra saker. Högst upp på listan stod lite jobbsök men jag måste fixa med lite antagningsgrejer till två utbildningar. Dessutom måste jag slutföra min ansökan på studera.nu för de andra kurserna jag har tänkt söka. Jag vill helst komma in på bildjournalistiken på Biskops-Arnö, men har flera kurser som reserv. Reservkurs nummer ett är självklart journalistisk produktion på Journalisthögskolan, men därefter ska jag söka kurser som filmvetenskap, japanska och statsvetenskap. Sådana ämnen som intresserar mig!
Så i alla fall. Det är väl bättre att jag börjar skriva och ha mig. Under tiden ska jag också förbanna mig på snön som har kommit tillbaka! Jag vill ha vår..
portrait.
2011-03-28 @ 19:36:04Länka det här inlägget Foto
(7)
Jämfört med när jag var 14-16 år tar jag väldigt sällan bilder på mig själv. Jag är inte så duktig på att ta bilder på mig själv heller, så jag brukar föredra att fota allt runt omkring istället för bara mig. Så då och då kollar jag runt i mitt arkiv för att hitta lite bilder. Den här tog jag i januari, och jag hade nog aldrig tänkt redigera den om jag inte hade sett den nu. Originalet är ganska kasst. Men när man tar bilder på sig själv får man redigera så man vill...!
När jag tog bilden var det mörkt ute så jag hade bara onaturliga ljuskällor till hjälp.
Jag stod mellan mitt kök och vardagsrum och i köket har jag typiskt gult lysrörsljus.
För att inte få det gula ljuset släckte jag ner och tog hjälp av min externa blixt som jag
slog i taket (för jag orkade inte fälla ut paraplyer och sånt). Jag använde även TV-inställningen
så att bilden inte skulle bli överexponerad.
I efterbehandlingen ljusade jag upp bilden genom kurvor och brightness.
Jag ökade kontrasterna i brightness & contrast, tuschade via clone stamp
och skärpte upp bilden lite men använde gaussian blur på huden.
I slutet la jag ett rosa lager, med svag opacitet (ca 10%).
sjuktankar
2011-03-28 @ 15:26:51Länka det här inlägget Livet
(0)
Jag minns inte om jag sa det förra veckan, men mitt i mitt tentaplugg fick jag migrän. Det värsta var väl att jag hade det just samma dagen som tentan var. Men jag knaprade mina piller och tog mig till skolan och gjorde den ändå. Sen åkte jag hem och sov. Det var sååå skönt. Aja. Migränen har kommit fram och tillbaka under veckan och i lördags började jag känna mig sjuk. Igår morse hade jag ingen röst när jag vaknade och kunde knappt säga mitt eget namn när jag ringde jobbet. För övrigt är jag pigg. Men jag kan inte prata. Tonlägena går upp och ner och jag fruktar inför när telefonen ringer. Igår ringde exempelvis Svensk radiotjänst och började ställa massa frågor. Det enda jag fick fram var "jag kan inte prata..". Som tur var var det ändå en snäll man där på andra sidan luren som sa att han ringer en annan dag och hoppas jag mår bättre då.
För det mesta har jag egentligen inte tid att var sjuk. Men jag har lärt mig att lyssna mer på min kropp och om det är någon gång jag ska ta det lugnt så är det just när jag är sjuk. Och det finns en risk att jag återigen får migränanfall, eftersom även dem har gått fram och tillbaka den senaste veckan. Dessvärre känner jag mig alltid så inlåst när jag är sjuk, och väldigt produktiv. Det är superjobbigt! Så nu ska jag ta och skriva lite jobbansökningar, eftersom jag kan behöva ett halvtidsjobb i sommar. Idag har jag även sökt 9 lägenheter.
När jag var liten låg jag förresten alltid i soffan, med ett stort täcke, under hela dagen och såg på Cartoon Network och TV3. Ibland slog jag över till femman men det ända som gick där var Sjunde himlen (vilket vi alla vet fortfarande går) men för det mesta såg jag på Ed, Ed'n och Eddy, Cow and Chicken, Dexters laboratorium, Alla älskar Ray... Och så åt jag nästan ingenting under hela dagen. Vilket jag fortfarande knappt gör för jag blir inte hungrig när jag är sjuk. Och precis som när jag var liten drack jag läsk hela dagen.
Vad gör ni när ni är sjuka?
Trött
2011-03-23 @ 18:56:52Länka det här inlägget Livet
(5)
En av mina favoritbilder på Jimmy och Peter
Idag är jag väldigt väldigt trött. Jag somnade mitt huvudvärk när jag la mig igår, och jag vaknade med den likaså. Dessutom hann jag bara upp och klä på mig och fixa håret innan jag var tvungen att springa mot tunnelbanan. Jag skrev ju en tenta i vetenskapsteori och kvalitativa metoder. Även om jag tog panodil innan jag åkte hemifrån känner jag mig fortfarande lite dålig och det känns som om jag håller på att bli sjuk. Så när jag kom hem la jag mig på soffan, men efter ett tag la jag mig i sängen och sov i tre timmar. Och nu har jag ätit, ligger i soffan och ser på Simpsons. Jag känner mig helt slut men jag måste städa lite för Tobbe kommer ikväll...
Nä.. jag ska ligga kvar liite till sen ska jag ta tag i allt.
Dagens
2011-03-22 @ 23:33:18Länka det här inlägget Livet
(1)
Som jag beskrev i det förra inlägget har jag ganska fullt upp. Imorgon har jag tenta. Om 9,5 timmar har jag
en av vårterminens sista tentor. Ärligt talat räknar jag ner. Nu är det bara två kurser kvar och jag riktar in
mig på att verkligen sätta b-uppsatsen. Om jag har valt ämne? Självklart. Och jag har till och med en plan B.
Idag har jag verkligen försökt plugga och få in allting, men dessvärre har min hjärna bara blockerat allt jag
har läst. Det känns som om jag har jävligt bra koll på semiotikdelen. Pierce och Saussaure. Barthes.
Dessvärre är det lite med de andra delarna. Men jag ska sluta vara sån där sista-minunten-student.
Jag har alltid varit det och det är ett beteendemönster jag måste ändra... efter typ 13 år i grundskola + gymnasiet.
Aja. Just nu känns det som om jag inte får in mer och jag tappar bara koncentrationen,
och hittar på ursäkter för att jag ska slippa. Så nu lägger jag undan allting ett tag.
Jag stänger av datorn som stått på i princip hela dagen så att den får vila, jag hoppar i ducshen
och trycker på reboot. Sen ser jag ett avsnitt av Vampire Diaries. Sen sover jag, försover mig absolut inte och
lyckas ändå på tentan. För att jag intalar mig att jag är grym.
När man har mycket att göra...
2011-03-22 @ 13:24:07Länka det här inlägget Livet
(1)
Inför varje månad måste jag kolla mitt schema och skapa ett schema. Min skola har underlättat för mig genom att jag kan ladda ner vårt schema direkt till ical, men jag lägger också även in mina jobbdagar. Just nu har jag bara lagt in de dagar jag vill eller kan jobba och väntar på svar från min chef om när jag ska jobba under april. På sista tiden har jag även lärt mig att lägga in andra saker, som inte enbart har med jobb eller skola att göra. Fast för det första har jag börjat lägga in dagarna jag måste plugga på. För annars är jag riktigt usel på att göra det. Men jag måste till och med ibland lägga in när jag ska vara ledig. För april månad ser dem dagarna ut med att "Tobbe är här", för jag tänker inte jobba varje dag som han är här... så dem dagarna som det enbart står "Tobbe är här" tänker jag vara helt ledig. Och om inte så tänker jag bara jobba med mitt företag.
Men som jag har sagt förut försöker jag strukturera upp mitt liv. Det här är mitt sätt att göra det på. Och nu får ni även en inblick i vad jag gör och så. Men jag behöver verkligen en semester...
... men nu återgår jag till mitt tentapluggande!
Feminismdebatten please kill me!
2011-03-21 @ 23:07:10Länka det här inlägget Debatt
(2)
Allt är mediernas fel. Media orsakar att unga tjejer drabbas av anorexi. Anorexi har ökat de senaste åren. Tjejer som Kissie sprider sjuka ideal. Modebranschen gör tjejer sjuka. Kvinnor diskrimineras i media. Kvinnor förnedras på arbetsplatsen. Kanske även på Facebook. Män har högre lön än kvinnor. Det finns fler manliga chefer än kvinnliga.
Kvinnor förlöjligas. På bilder, i reklam och i andra medier, ser kvinnor inte självständiga ut...
Debatten om huruvida kvinnor kränks i vårt samhälle, i medier, i modebraschen, eller hur vi framstår på bilder; i reklam och dagspress, hur mediers påverkan orsakar ätstörningar har pågått länge, på säkert hundratals olika sätt. Än idag sägs det att vi kvinnor, vi systrar, måste hålla ihop och slå tillbaka. Att feminismdebatten fortfarande är högt aktuell märks inte bara i medierna och på bloggarna utan även på universiten... eller ja, journalisthögskolan. Ärligt ska jag säga att jag är riktigt jävla trött på debatten, debatterna. Så varför tar jag då upp ämnet?
Jo. Jag inser mer och mer hur kvinnor, framför allt tjejer/unga kvinnor, bara ska se problem. Över huvudet taget sägs det, och pratas det om, att vi svenskar har blivit allt mer lättkränkta. Samtidigt har unga tjejer kommit fram mer och mer och få ta mer plats, men dessutom syns kvinnor allt mer inom medier, vilket självklart innebär att kvinnor talar mer öppet om sina åsikter, tar ställning och ger kritik. Än har vi inte någon kvinnlig variant av Janne Josefsson eller Robert Ashberg, men jag tror att med utvecklingen kommer vi ha någon i samma klass om åtminstone 10-20 år (ja jag vet, det är ändå lång tid). Men även om det går framåt för kvinnor, så verkar det som om vi är fast i debatterna, som om vi står och stampar på samma ställe.
Det räcker med att ta ett kliv in på journalisthögskolan, ett seminarium, för att se vad jag pratar om. Det finns alltid någon som tar upp debatten. Senast gällde det huruvida kvinnor framställs i text och bild. Den diskuterande bilden föreställde Peter Settman med sina två nya, kvinnliga, pianister för Så ska det låta! På bilden satt de båda kvinnorna på var sin sida av Peter, och pga objeket dem satt på ojämna höjder satt Peter Settman lite högre upp. Deras analys var att denna bilden genast var kvinnoförnedrande, eftersom Peter Settman satt högre upp och detta blev mer troligt när man såg att det var en manlig fotograf. Som fotograf måste jag försvara fotografen; jag tror inte att det fanns någon avsikt över huvudet taget att framställa Peter som "mäktigare" än de andra kvinnorna, eller dylikt. Det var inte meningen att ge kvinnor "ett mindre värde" bara för att han placerade dem längre ner. Nej. En fotograf tänker faktiskt inte så. En fotograf tänker på vad som blir snyggt, och hur situationen ser ut. Här är situationen enkel: Peter Settman är programledare och kvinnorna är pianisterna. Peter är i centrum. Men det värsta med analysen tycker jag är att de här tjejerna antog att bara för att det var en manlig fotograf så måste han ha dem värderingarna, så som dem tolkade bilden.
Ett annat exempel är när Kissie var med i debatt 3 mars. Journalisten Leone Milton anklagade i princip Kissie för att sprida sjuka ideal som gör att unga tjejer kommer utveckla anorexia. Debatten om att medier och modebranschen orsakar att tjejer utvecklar anorexi har pågått superlänge. Jag tror dock att det inte finns en enda ordentlig forskning på det sambandet och det är bara fel att det stod i mina hemkunskapsböcker att "reklam gör att tjejer får anorexi". Men nu anklagade man Kissie, en enskild individ, för att göra tjejer sjuka. Då har debatten gått för långt. Över huvudet taget att säga att det är tjejer som skulle utveckla ätstörningar pga mediepåverkan är att säga att tjejer är mer lättpåverkade. Och det är alltid tjejer som för debatten och inte killar.
Varje dag får man höra hur kvinnor klagar på att dem inte tjänar lika mycket som männen. Men samtidigt förväntar vi kvinnor oss att våra män ska komma hem med blommor och choklad, bjuda oss på middag när vi är ute eller över huvudet taget bjuda oss på allt när vi är ute på dejt. Det finns kvinnor som inte ens tar med plånboken ut. Ofta klagar vi också på att det finns fler män som är chefer, än kvinnor. Men hur ofta vill vi visa våra framfötter och kämpa oss upp till chefpositionerna? Vi kan, men är det alltid vi vill?
Vad jag vill ha sagt är egentligen det att tjejer måste sluta leta fel. Det är en sak att vi är kritiska, starka kvinnor som vågar ta plats. Men jag vill inte vara feminist bland de andra feministerna idag. Jag är för jämställdhet, men jag vill inte gå över med debatterna för att märka ut varje minsta fel som görs mot oss kvinnor för att kunna säga att "jag har rätt. Jag visste det! Samhället är emot kvinnor" eftersom det hela tiden är kvinnor som pekar ut felen. Killar tänker inte ens på det, och därför har dem heller ingen asvikt att faktiskt diskriminera oss. Jag ska säga att det är sällan jag faktiskt har känt mig kränkt eller illa bemött pga mitt kön. I så fall har jag nog aldrig förstått att det är just på grund av det - mitt kön. Vi tjejer tror att vi kränks dagligen och därför letar vi efter kräkningarna. Vi vill vara dem som säger ifrån så mycket att vi hittar fel i allt.
Vi måste inse att det inte alltid har med våra kön att göra. Att vi känner oss kränkta har snarare med vår inställning till oss själva att göra. Finns det några som kränker kvinnor så är det just kvinnor.
Fat lip
2011-03-21 @ 16:56:09Länka det här inlägget Livet
(6)
Walla walla. Just nu ligger jag i soffan och tar en paus från mitt pluggande genom att kolla lite på tv, och ja hänga lite vid datorn. Idag är min underläpp jättesvullen. Jag vet inte ens varför men jag känner inte för att ha mina metall-pinnar och ringar igenom. Det gör för ont. Den är liksom lika svullen som när jag piercade mig, det vill säga för tre år sedan (se bilden, den är 3 år gammal). Jag får dock fina läppar när underläppen är svullen, men överläppen försvinner ju lite haha.
Okej jag är tråkig idag. Jag önskar att jag hade lite bilder och visa men just nu har jag inte det. Eller jo, ridsportsbilder men jag har inte kollat igenom dem ordentligt än. Men appropå Libyen. Nu diskuteras det om Sverige ska skicka JAS, dvs våra egna stridsplan. Majoriteten av partierna säger ja, men Sverigedemokraterna säger Nej och att dem hellre lägger pengarna på hundratusentals flyktingar. Sen när bryr dem sig om människor?
