Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det är snart slutet på augusti och det känns som om det var igår jag sa ”herregud det är redan augusti” fastän jag vet att jag sa det för två-tre veckor sen. Alla kommer hem ifrån semestern, återvänder till jobbet eller börjar skolan. Det är då jag inser hur fort sommaren har gått och jag har inte gjort något vettigt med den. Bortsett från min vecka nere i Malmö på Falsterbo Horse Show har jag inte haft en enda semester. Vilket innebär att min energi just nu inte ligger på 100%. Men hur det egentligen är just nu kan delas upp i flera delar;

För några veckor sen fick jag dessutom reda på lite saker som har med min barndom att göra, men som gjorde att jag tappade ännu mer respekt för vissa människor och som gjorde mig arg och ledsen. Sådant som jag inte vill ska kontrollera mig men som ändå påverkar mig. Jag är en väldigt stark och målmedveten person med höga ambitioner och som därför sällan låter mig påverkas eller visa mig svag. Det funkade ganska bra att göra så i det här fallet, eftersom jag inte var förvånad. Jag låg inte på botten. Tills för två veckor sen.

För två veckor sen kom jag hem ifrån jobbet och mötte den jag har delat mitt liv med i två år, den jag älskar med hela mitt hjärta och som jag kunde se en framtid med, i mitt hem med färdigpackade väskor. Han hade redan bestämt sig och sen dess är det slut mellan mig och Tobbe. Fastän vi idag fortfarande är världens bästa vänner, och om det finns några bra break ups så har det här varit ett sådant. Det råder inget krig mellan oss, inget skitsnack och inga dispyter. Och ibland känns det som om jag kommer kunna ta mig igenom dagarna, men ibland när jag vaknar slår ensamheten mig i magen och jag vill inte leva i den här verkligheten.

Men bortsett från hur mitt innerliga privata jag mår, så är allting okej. Jag behöver bara hitta energi. Just nu jobbar jag mycket på studion och arbetar med ett reportage. Jag hoppas att jag snart kommer må bättre och få lite mer struktur på min vardag, för när jag väl är ledig hamnar jag i sängen och dricker cola och äter chips framför en film. Eller så läser jag Harry Potter.

Det är inte meningen att man ska komma över ett två årigt-förhållande på en dag, eller en vecka, knappt en månad. Jag vet att livet går vidare, men jag vet också att jag har rätten att vara ledsen. Och nu tänker jag vara ledsen ett tag.