Igår satt jag och skrev på mina ansökningar inför mina vidareutbildningar i journalistik som jag håller på att söka. Jag har alltid skrivit och uttryckt mig, ända sedan barnsben, så jag började fundera på vad min inspiration har varit under alla dessa år. För det är en sak att veta varför man gör det man gör, och vilka mål man vill uppnå och vilka förebilder man har. Men inspiration är ju ändå något som kanske berör oss rakt in i hjärtat och får oss att göra något. Det är inte bara vad vi vill uppnå utan det är också det som ger oss en spark och driver oss till att faktiskt göra det! Så igår när jag tänkte på det där kom jag att tänka på när författaren Ulf Nilsson besökte min lågstadieskola när jag var liten. Jag var 9-10 år gammal och jag var jätteglad över att en författare skulle komma och prata med oss - jag hade ju haft drömmen om att bli författare i så många år redan. Jag tror ärligt att det besöket inte betydde lika mycket för någon annan som det gjorde för just mig. Skrivandet hade alltid varit min egen grej, inget jag delade av mig med mina kompisar och dem hade heller inte samma intresse. Skrivandet var min fristad, särskilt efter att min pappa gick bort. Så när jag fick träffa Ulf satt jag ju i samma rum som någon som var precis som jag, bara väldigt mycket äldre än mig. Jag minns att han berättade hur hans arbetsdag såg ut. Han brukade alltid göra sig en kopp kaffe och slog sig ner vid datorn för att skriva. När jag kom hem var jag därför tvungen att göra samma sak. Jag hällde upp läsk i en mugg och satte mig vid datorn. Jag skrev och skrev och skrev och satt där hela dagen, och säkert dagarna därpå.

Att inspireras på just det där sättet, att springa hem av ren lycka att träffa en jämlike och sätta sig ner och göra samma sak, händer kanske inte så ofta. Särskilt inte för en 9-10åring. Jag har varit med om något liknande senare. Som när jag gick i ettan på gymnasiet och vi hade en Arbetsmarknadsdag. Rockfoto-grundaren Emma Svensson var en av våra inbjudna föreläsare och hon föreläste väldigt avslappnat om hur hon hamnade i fotobranschen och om sitt konserfotande såklart. Innan jag började gymnasiet valde jag egentligen mellan ridningen och medierna. Men jag valde även mellan medierna och musiken. Musik har nämligen spelat stor roll i mitt liv och jag funderade på att bli musikproducent, låtförfattare och dylikt. Så när Emma stod där klickade det till; jag kunde rikta in mig på musik med hjälp av mediebranschen. Jag hade inte tänkt så långt förut. Inte på det sättet i alla fall, jag hade inte känt att det här kan jag göra också! Jag hade nyss köpt min första systemkamera och visste väldigt lite om foto. Men två månader senare hade jag och min kompis startat en musikblogg. Musikbloggen blev inte särskilt stor, men vi gjorde mycket och hade jävligt roligt. Om det inte hade varit för den, hade jag antagligen inte gått in i pressbranschen. Inte på samma sätt och inte lika fort. Här var det Emma som gav mig en spark, men jag gjorde det ändå till min egen grej och tog mig någonstans. Utan Emmas föreläsning, hade jag inte blivit så seriös inom foto. För foto var först tänkt som en hobby, men inom ett år hade jag fotat min första konsert och varit på GP:s redaktion för framtida praktikplats (som jag påbörjade nästan precis ett år efter att jag köpte min första kamera..)

... är mitt mål att arbeta inom medier. Just nu lutar det mot pressfotograf och att kunna göra en del reportage då och då.. Men självklart även driva mina egna projekt (som är på g!)

... driver jag ett eget företag, precis som jag ville när jag var liten - inspirerad av min pappa. Men med företaget utför jag även en del frilansarbeten..

... pluggar jag på journalisthögskolan (JMK) i Stockholm...

... fotograferar jag konserter ideellt för Festivalphoto, samt är en av deras bildredaktörer.

Det är så jävla häftigt hur små möten med människor kan förändra ens liv. För även om jag inte har tänkt på det förut, så gav det mig självklart oerhört mycket att få prata med Ulf Nilsson. Jag träffade inte bara en jämlike, någon som förstod mig och min själ, utan mötet satte mig i rörelse.

Bilden på Ulf Nilsson är tagen av Stefan Tell. Webb

Bilden på Emma Svensson är hämtad från Rockfoto.nu