slide show

Feminismdebatten please kill me!

2011-03-21 @ 23:07:10
Länka det här inlägget Debatt   (2)
Allt är mediernas fel. Media orsakar att unga tjejer drabbas av anorexi. Anorexi har ökat de senaste åren. Tjejer som Kissie sprider sjuka ideal. Modebranschen gör tjejer sjuka. Kvinnor diskrimineras i media. Kvinnor förnedras på arbetsplatsen. Kanske även på Facebook. Män har högre lön än kvinnor. Det finns fler manliga chefer än kvinnliga. 
Kvinnor förlöjligas. På bilder, i reklam och i andra medier, ser kvinnor inte självständiga ut...



Debatten om huruvida kvinnor kränks i vårt samhälle, i medier, i modebraschen, eller hur vi framstår på bilder; i reklam och dagspress, hur mediers påverkan orsakar ätstörningar har pågått länge, på säkert hundratals olika sätt. Än idag sägs det att vi kvinnor, vi systrar, måste hålla ihop och slå tillbaka. Att feminismdebatten fortfarande är högt aktuell märks inte bara i medierna och på bloggarna utan även på universiten... eller ja, journalisthögskolan. Ärligt ska jag säga att jag är riktigt jävla trött på debatten, debatterna. Så varför tar jag då upp ämnet?


Jo. Jag inser mer och mer hur kvinnor, framför allt tjejer/unga kvinnor, bara ska se problem. Över huvudet taget sägs det, och pratas det om, att vi svenskar har blivit allt mer lättkränkta. Samtidigt har unga tjejer kommit fram mer och mer och få ta mer plats, men dessutom syns kvinnor allt mer inom medier, vilket självklart innebär att kvinnor talar mer öppet om sina åsikter, tar ställning och ger kritik. Än har vi inte någon kvinnlig variant av Janne Josefsson eller Robert Ashberg, men jag tror att med utvecklingen kommer vi ha någon i samma klass om åtminstone 10-20 år (ja jag vet, det är ändå lång tid). Men även om det går framåt för kvinnor, så verkar det som om vi är fast i debatterna, som om vi står och stampar på samma ställe.


Det räcker med att ta ett kliv in på journalisthögskolan, ett seminarium, för att se vad jag pratar om. Det finns alltid någon som tar upp debatten. Senast gällde det huruvida kvinnor framställs i text och bild. Den diskuterande bilden föreställde Peter Settman med sina två nya, kvinnliga, pianister för Så ska det låta! På bilden satt de båda kvinnorna på var sin sida av Peter, och pga objeket dem satt på ojämna höjder satt Peter  Settman lite högre upp. Deras analys var att denna bilden genast var kvinnoförnedrande, eftersom Peter Settman satt högre upp och detta blev mer troligt när man såg att det var en manlig fotograf. Som fotograf måste jag försvara fotografen; jag tror inte att det fanns någon avsikt över huvudet taget att framställa Peter som "mäktigare" än de andra kvinnorna, eller dylikt. Det var inte meningen att ge kvinnor "ett mindre värde" bara för att han placerade dem längre ner. Nej. En fotograf tänker faktiskt inte så. En fotograf tänker på vad som blir snyggt, och hur situationen ser ut. Här är situationen enkel: Peter Settman är programledare och kvinnorna är pianisterna. Peter är i centrum. Men det värsta med analysen tycker jag är att de här tjejerna antog att bara för att det var en manlig fotograf så måste han ha dem värderingarna, så som dem tolkade bilden.



Ett annat exempel är när Kissie var med i debatt 3 mars. Journalisten Leone Milton anklagade i princip Kissie för att sprida sjuka ideal som gör att unga tjejer kommer utveckla anorexia. Debatten om att medier och modebranschen orsakar att tjejer utvecklar anorexi har pågått superlänge. Jag tror dock att det inte finns en enda ordentlig forskning på det sambandet och det är bara fel att det stod i mina hemkunskapsböcker att "reklam gör att tjejer får anorexi". Men nu anklagade man Kissie, en enskild individ, för att göra tjejer sjuka. Då har debatten gått för långt. Över huvudet taget att säga att det är tjejer som skulle utveckla ätstörningar pga mediepåverkan är att säga att tjejer är mer lättpåverkade. Och det är alltid tjejer som för debatten och inte killar.


Varje dag får man höra hur kvinnor klagar på att dem inte tjänar lika mycket som männen. Men samtidigt förväntar vi kvinnor oss att våra män ska komma hem med blommor och choklad, bjuda oss på middag när vi är ute eller över huvudet taget bjuda oss på allt när vi är ute på dejt. Det finns kvinnor som inte ens tar med plånboken ut. Ofta klagar vi också på att det finns fler män som är chefer, än kvinnor. Men hur ofta vill vi visa våra framfötter och kämpa oss upp till chefpositionerna? Vi kan, men är det alltid vi vill?


Vad jag vill ha sagt är egentligen det att tjejer måste sluta leta fel. Det är en sak att vi är kritiska, starka kvinnor som vågar ta plats. Men jag vill inte vara feminist bland de andra feministerna idag. Jag är för jämställdhet, men jag vill inte gå över med debatterna för att märka ut varje minsta fel som görs mot oss kvinnor för att kunna säga att "jag har rätt. Jag visste det! Samhället är emot kvinnor" eftersom det hela tiden är kvinnor som pekar ut felen. Killar tänker inte ens på det, och därför har dem heller ingen asvikt att faktiskt diskriminera oss. Jag ska säga att det är sällan jag faktiskt har känt mig kränkt eller illa bemött pga mitt kön. I så fall har jag nog aldrig förstått att det är just på grund av det - mitt kön. Vi tjejer tror att vi kränks dagligen och därför letar vi efter kräkningarna. Vi vill vara dem som säger ifrån så mycket att vi hittar fel i allt.


Vi måste inse att det inte alltid har med våra kön att göra. Att vi känner oss kränkta har snarare med vår inställning till oss själva att göra. Finns det några som kränker kvinnor så är det just kvinnor.


Kommentarer
Anonym

tack tjejen :)

2011-03-22 @ 09:00:27
URL: http://mybeautysecrets.blogg.se/
Janna och Lovisa

Så sant! Kolla gärna vår feministblogg

2011-04-09 @ 02:19:42
URL: http://womenwithoutlimits.blogg.se/

Tänk på innan du kommenterar:


- Alla kommentarer syns i kommentarsfältet, men jag åtar mig inte ansvaret för vad som skrivs av andra.
- Kränkande kommentarer tolereras inte och kan sluta med polisanmälan.
- Det är inte tillåtet att använda mina bilder, fråga först!



Kommentera

Namn:
Kom ihåg mig?

Mejl:

URL/Blogg:

Dina ord:

Trackback

Malin Nilsson heter jag. -En tjugoåring med rötter från södra Sverige som flyttade till Stockholm sommaren 2010. Ibland känns det som om jag gör tusen saker - ibland som ingenting alls. Utöver mina studier på journalisthögskolan driver jag ett eget företag och arbetar som frilansare, till en stor del för The Studio. Jag är även bildredaktör och fotograf för Festivalphoto och jag blev nyligen ambassadör för kvinnors företagande. Min blogg fylls av min vardag i både text och bild.





bloglovin     Follow thephtgrpher on Twitter
bloglovin



RSS 2.0