Okej. Nu var det dags att blogga igen, även om jag inte har orkat svara på kommentarer så..
I torsdags var en av fotograferna på Festivalphoto tvungen att ställa in Kaizers Orchestra, eftersom han
helt plötsligt inte kunde. Jag sa att jag kunde ta den (för det var evigheter sedan jag fotade en spelning),
men igår fick vi även ett återbud gällande My Chemical Romance. Ännu en gång sa jag att jag kunde ta den
- förutsatt att spelningarna inte var samtidigt. Eftersom ingen annan verkade ge ifrån sig ett ljud om
att dem kunde ta spelningarna blev det att jag tog båda två.
Så jag packade fort ner allt i fotoväskan och begav mig mot Globen (eller ja; Annexet). My Chemical Romance
skulle starta 20:30, och Kaizers Orchestra skulle starta på Debaser Medis ca 21:00. Med andra ord var tiden knapp. På Annexet träffade jag Emelie, som går i klassen under den jag gick under gymnasiet.
My Chemical Romance kom inte upp på scen förrän 20:35 och jag kände hur tiden bara rann iväg. Men så fort de kom ut på scen förbannade jag mig själv över att jag ändå inte hade köpt örproppar.
My Chemical Romance var ett typiskt "springa fram och tillbaka-band". Vi var ca 10 fotografer, om inte mer,
som trängde i diket och vi sprang fram och tillbaka och på varandra och vakterna för att sångaren Gerard Way inte stod still. Men det var helt okej ändå! Så fort de tre låtarna var slut sprang jag iväg mot tunnelbanan.
Jag satte mig på tunnelbanan mot Medborgarplatsen ungefär 20:57 och kände att tiden var knapp.
"Hur skulle jag hinna? Jag har ju aldrig varit på Debaser förut, inte alls. jag brukar inte ens vara på Medis.
Så hur skulle jag hitta? Åh dem har säkert redan börjat" var tankarna i mitt huvud.
Men när jag kom upp ifrån tunnelbanan kunde jag bli bekymmerfri. Det var inte direkt svårt att hitta Debaser,
och kön utanför var lång. Med andra ord stod dem säkert inte på scen ännu för då hade vakterna skyndat på.
Eller så hade bandet inte börjat förrän alla hade kommit in.
Dessvärre är Debaser (Medis) vakter de drygaste jag stött på. Som press behöver man inte stå i den långa kön,
utan jag gick själv bara fram till vakterna och sa att jag kommer från Festivalphoto och vilken fotograf jag tar över för.
"Står du på listan?"
"Nej, men han gör"
"Jag kan inte släppa in någon som inte står på listan."
Vakten lät väldigt otrevlig, och försökte inte ens vara tillmötesgående. Som tur var kom annan personal.
Hon var snäll och kollade på listan om den andra fotografen stod där och lät mig komma in.
Dessvärre, när vi kom innanför dörrarna skulle hon ge mig min ackreditering (ett klistermärke som det står Press på). När hon gav mig den sa hon "så sätter du på dig den och ser glad ut". Jag hade inte ens sagt ett ord och såg inte ens pisst ut. Det höll jag för mig själv.
Sedan var det bara för mig att trycka mig fram bland alla människor och deras alkohol för att komma fram till scenen. Jag pratar alltid med vakten som står där och säger att jag ska fota och så. De svarar alltid "Tre låtar ingen blixt" och jag säger "jag vet" och ler.
Jag frågade också om det var okej att jag la min fotoväska innanför staketen. Han sa absolut nej. Jag frågade om jag fick lägga det lite på sidan av scenen. Absolut nej.
Egentligen förstår jag ju det där. Det är av säkerhetsrisk och dem kan inte ta den risken. Men att man som press blir dirigerad till gaderoben och får betala 40 spänn för att hänga av sig i 15 minuter är riktigt surt och drygt. Och man behöver inte vara otrevlig. Jag önskar att det fanns en skärpning. Arrangörerna ska vilja att vi är där, och då får dem också börja behandla pressen bra. Även om man är tjej och ung ska man inte behöva ta massa skit. Dessutom ska arrangörerna vilja ha tillräckligt trevliga vakter som välkomnar oss istället för att dryga sig och bara vara besvärliga. Att man som fotograf inte får lägga sina saker på vissa ställen är en sak, men att vi ska behöva betala för att vara där och göra reklam för band, arrangörer och spelställe är riktigt jävla drygt. Förjävligt.
Don't mess with the press.
(5)
