Idag vaknade jag av att byggnadsarbetet nedanför min balkong var i full gång - vilket jag väldigt ofta vaknar av numera. Man river och bygger nytt. En dörr stängs en annan öppnas.

Jag har idag fått beskedet att jag inte har blivit antagen till Nordens fotoskola (Biskops-Arnö) i år heller. Jag sökte förra året också men kom då inte ens till provdagarna, så i år kom jag faktiskt längre. Men jag har inte kommit så långt som jag vill.

Är jag arg? Sur? Ledsen? Bedrövad? Nej. Jag vet att jag förtjänar en plats, men jag visste att jag också skulle vara förberedd på att behöva söka flera gånger. Om det finns något jag har lärt mig av livet så är det att man inte kan låta världen gå under. Livet fortsätter ändå. Det kommer alltid hända saker i livet som vi kan påverka, men även det som vi inte kan påverka. Det här kan jag inte göra något åt. Jag kan bestämma mig för vad jag ska göra för att komma in nästa år, och jag har redan en plan.

Jag ska söka en mulitjournalistutbildning till, men om jag inte kommer in på den eller inte känner mig tillräckligt peppad tänker jag bara jobba och satsa på att utveckla mitt bildspråk, samt utveckla mina projekt förstås. Resa tänker jag också ta mig tid för, det är sådant man inte har råd med som student. Så jag kanske skjuter upp studentlivet ett år.

Jag ser det här som en möjlighet för mig att ta det lugnt och satsa på annat - att öka mina frilansjobb och göra det jag vill.

Allt löser sig.