being back,
2011-02-16 @ 21:40:44Länka det här inlägget Livet
(0)
"Hur är det att vara tillbaka i Kungsbacka?" är en fråga jag får ganska ofta just nu. "Det är okej, bra" brukar mitt svar vara ungefär. Men i ärlighetens namn så vet jag inte. Jag vet inte för jag har egentligen ingen särskild historia till den här staden. Jag gick i gymnasiet här och historierna stannar inför skolans väggar. Aldrig har vi skapat historia på Kungsbackas gator, och vad finns det där att skriva? Den här staden är så liten så att det kryper i mig. Jag vet liksom inte vad jag ska tycka. Jag saknar gymnasietiden oerhört mycket, men den skulle varit slut oavsett om jag bodde kvar eller inte och frågan är hur livet skulle vara då. Skulle jag ha jobb? Skulle jag plugga? Skulle jag vara företagare? Skulle jag umgås eller över huvudet taget prata med mina gamla klasskamrater?
När jag kom tillbaka till Kungsbacka var det egentligen inte som att komma hem, även om det kan tyckas så. Det är som att komma hem för att jag känner till allt jag behöver känna till här, det tar inte lika lång tid att lära känna staden som Stockholm. Men jag känner mig inte längre hemma i en stad. Jag kan inte känna att det här är mitt hem. Det beror på att jag lever det livet jag lever, och att jag har bott på olika orter. Jag gillar att bara leva där jag befinner mig just då, just nu. Som i Stockholm. Jag älskar Stockholm. Jag vet inte om det finns något som kan göra att jag hatar den staden någonsin.
Det som är kul med att komma tillbaka till Kungsbacka är att stöta på alla dem man känner. För jag saknar dem, men jag saknar inte staden. Jag saknar livet under gymnasiet, gymnasieåren, men jag saknar inte livet från Kungsbacka.
Någonstans tror jag att om jag hade gått in djupare i den här staden, blivit en del av småstadsfolket igen, hade jag upptäckt att den här staden var precis likadan -om inte värre- än Halmstad. Jag vill gärna förklara Halmstad som en ond by, där man bedriver häxjakter och är bara allmänt dumma i huvudet mot varandra. Jag kommer aldrig låta en stad dränka mig.
Kommentarer
Trackback
